Det är lätt att tänka att träning alltid handlar om att göra mer. Några extra repetitioner, ytterligare en kilometer eller ett nytt mål att sikta mot. Och visst är själva utmaningen en stor del av det som gör träningen rolig.
Men sedan finns den andra sidan också: att faktiskt kunna slå av på tempot.
Jag tycker nästan att återhämtning kan vara svårare än själva träningen. Det finns alltid något annat att göra. Ett ärende som ska fixas, tvätt som väntar eller en telefon som lyckas fånga uppmärksamheten precis när man tänkte sätta sig ner en stund.
Därför kan det vara skönt att skapa små rutiner som markerar att dagen är färdig. För någon är det en promenad, för en annan en lång dusch eller en stund med en bok. Har man tillgång till ett spabad kan ett varmt kvällsbad vara ytterligare ett sätt att byta träningskläderna mot betydligt lugnare tempo.
Och det behöver egentligen inte vara mer avancerat än så.
Efter en intensiv dag kan själva kontrasten vara det man uppskattar mest. Ena stunden är fokus på puls, vikter eller prestation. Nästa sitter man still och behöver inte åstadkomma någonting alls. Träningsprogram, tider och nästa mål får vänta tills i morgon.
Samma tanke gäller förstås även de dagar man inte tränar. Återhämtning behöver inte förtjänas genom ett hårt pass först. Ibland är en lugn kväll precis vad som behövs efter en vanlig arbetsdag.
Kanske borde vi därför bli lite bättre på att planera in även det som inte går att mäta. Vi är duktiga på att boka träningspass och sätta upp mål, men betydligt sämre på att reservera en timme för absolut ingenting.
Kroppen kan trots allt inte befinna sig i full fart hela tiden. Och livet blir knappast sämre av att ibland låta nästa prestation vänta till i morgon.
Vissa kvällar är det fullt tillräckligt att bara sjunka ner, koppla bort resten av världen en stund och göra lugnet till dagens enda punkt på schemat.