Det finns ingen medalj för att bära allt själv

Det finns ingen medalj för att bära allt själv

Jag har ibland en märklig inställning till fysiskt arbete.

Om någonting går att bära för hand känns det nästan som att man borde göra det.

En säck?

Inga problem.

Några säckar?

Det löser vi.

En hög med material som ska flyttas från ena sidan av tomten till den andra?

Nu börjar det tydligen bli en personlig utmaning.

Efter några vändor kommer den första lilla signalen från ryggen.

Efter ytterligare några börjar man fundera på om det verkligen finns någon poäng med att vinna den här tävlingen.

Det gör det nästan aldrig.

Rätt hjälp är också en arbetsmetod

På en större tomt, gård eller mindre arbetsplats finns många uppgifter som var för sig inte verkar särskilt omfattande.

Lite grus ska flyttas.

Snö ska bort.

Material behöver transporteras.

Gräs eller annan vegetation ska skötas.

Problemet uppstår när ”lite” återkommer väldigt många gånger.

Då kan en kompakttraktor vara intressant just eftersom den kombinerar ett mindre format med möjligheten att använda olika redskap.

Beroende på modell och utrustning kan en kompakttraktor exempelvis användas med frontlastare, skopa, pallgafflar, klippaggregat eller redskap för snöröjning. Det gör att samma maskin kan få flera olika arbetsuppgifter under året.

Men liten traktor betyder inte automatiskt rätt traktor.

Vad som passar beror på vad den faktiskt ska göra.

Hur tungt behöver man lyfta?

Vilka redskap ska användas?

Hur ser marken ut?

Finns trånga passager?

Behövs maskinen främst för fastighetsskötsel, grönytor eller materialhantering?

Det är bättre att utgå från de återkommande arbetsuppgifterna än att stirra sig blind på en enskild siffra i specifikationen.

Och någonstans där kommer jag tillbaka till min egen envishet.

Det finns absolut tillfällen då fysiskt arbete är både nyttigt och roligt.

Men att flytta samma typ av last tjugo gånger bara för att man tekniskt sett klarar det känns inte längre särskilt imponerande.

Framför allt inte när en maskin kan göra jobbet.

Det delas trots allt inte ut några medaljer efteråt.

Och om det gjorde det misstänker jag att min rygg ändå hade vägrat följa med till prisutdelningen.

Related Post

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *